Hugo stor pojk

Phu! Var just inne hos Hugo. Han vaknar ofta. Men tack och lov har han nu börjat somna om själv utan att man kommer in i rummet. Han behöver alltså inte "Tutte!" varje gång längre. Precis nu så kom jag in för han hade börjat gråta. Jag lade mig ner i sängen. Han tystnade en kort stund då han trodde att han skulle få gottigott, men började skrika ilsket när han insåg att jag bara var där för att ge honom trygghet. Men vet ni, han skrek bara typ 2-3 minuter sedan sov han. Jag hann inte ens sjunga klart Vargen ylar!!! Tänka sig. Ett tag trodde jag nästan att han för alltid skulle skrika i timmatal varje gång han inte fick somna med mat i munnen.

Man kan tydligen komma till det här stadiet utan att utsätta sitt barn för ångest (ironi). Det tar lite längre tid och mycket positiv uppmuntran, men jag tycker definitivt att det är värt det. Vissa skulle nog kalla mig mjäkig om jag berättade mina "snälla metoder" men i så fall trivs jag med och är stolt över att vara en mjäkig mamma.

Jaja. Jag har tjatat många gånger om det här i bloggen, jag vet. Men jag möts så ofta av oförstående människor. Måste få ur mig det!

Var på Öppna förskolan idag och satt och lyssnade till föräldrar till 6-8-månadersbarn som vaknade sååå tidigt och FORTFARANDE åt var tredje timme dygnet runt. Jag var bara tvungen att fråga vilken tid deras barn vaknade. "Någon gång mellan halv sex och sju." Pffff. SOVMORGON!!!! Men jag höll tyst. Vill inte "vara värst" varje gång. Vill bara hålla koll på vad andra tycker är jobbigt... För mitt eget nöjes skull.

På tal om sovmorgon så vaknade Hugo 6.20 imorse. Han hade dock varit vaken en timme under natten, men ändå! Skönt!