Hugo har äntligen somnat lunch och ligger i sin säng. Jag breder ut mig på dubbelsängen, lägger mig snett över hela sängen. På mage! Det känns underbart, både att ha hela sängen för sig själv och att kunna ligga på mage. Jag blundar. Just som jag stängt ögonlocken hör jag gnäll från spjälsängen. Jag sneglar på klockan. Kroppen ligger tungt kvar på sängen. 13.02. Men! Har han bara sovit i 2 minuter!?!?! Jag försöker få liv i min stela kropp och samtidigt vaknar hjärnan till liv. Nej, just det. Han somnade kl 12.24 och när jag lagt honom i sin säng tänkte jag att "Nu är det i alla fall lugnt till kl 13." Så väl känner jag min son! Mer gnäll. Jag öppnar ögonen som tydligen fallit ihop igen. Reser mig sömndrucket och försöker få Hugo att somna om. Klappar lite lätt i blöjbaken. Gnäll. Lägger honom på sidan och klappar på ryggen. Hulk. Klappar honom i pannan (det funkade ju igår kväll...). Skrik! Jag plockar upp honom och sätter mig på sängen med honom liggandes i famnen. Pratar lite lugnande med honom. Smeker jeansen. Första gången han har jeans på sig! Min stora pojke! Jag ler. Han blundar, men gnäller fortfarande. Huvudet känns fortfarande tungt och bara han somnar så kan jag få sova en stund till jag också. Så fort jag slutar klappa hans byxbak så öppnar han ögonen och gråter. Jag reser mig upp, fortfarande med honom i famnen och går bort och sätter mig på pilatesbollen. Försöker hoppa honom till sömns. Han tystnar och tittar på mig. Jag blundar och försöker hålla kvar sömnen i min kropp. Men för varje gång jag studsar på bollen så försvinner lite av det trötta. Jag öppnar ena ögat försiktigt och ser att Hugo blundar igen. Han sparkar lätt med ena benet. Jag hoppar försiktigt långsammare och långsammare på bollen och stannar till slut. Hugo har somnat. Jag smyger försiktigt tillbaka till sängen. Ingen idé att försöka lägga honom ifrån sig - då vaknar han bums. Så jag lägger mig försiktigt ner med honom i famnen så att han hamnar tätt, tätt bredvid mig med sitt huvud på min arm. Vi ligger ansikte mot ansikte. Han sover, men jag har vaknat till ordentligt och vet att jag inte kommer att somna om innan han vaknar igen. Så jag ligger på sidan och tittar på min son. Min lilla trollunge. Du är så fin. Sov du här på min arm så är du trygg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar